Bohus fästning anlades 1308 av den norske kungen Håkon Hålägg på Bagaholmen i anslutningen mellan Göta älv och Nordre älv. för att stärka försvaret av Norges dåtida sydgräns. Den kunde också vara vinterförläggning åt de belägrande trupperna vid Ragnhildsholmen, ett hinder för kommunikationen mellan Ragnhildsholmen nedströms och hertig Eriks borg Lödösehus uppströms via Göta älv, samt dessutom minska Ragnhildsholmens betydelse eftersom Bohus låg bättre till för kontroll av både Göta- och Nordre älv.
Från Bohus behärskades trafiken på älven, speciellt sedan Norge på mot medeltidens slut fått Surte och Skårdals byar på östra älvstranden. Under 1400-talet tog Norge upp tull för de som passerade förbi från och till Lödöse. Svenskarna tyckte det var en oskälig tull och det var en av anledningarna till att flytta Lödöse närmare älvmynningen till nuvarande Gamlestaden i Göteborg.
Den nutida ruinen är resterna av 1500- och 1600-talens borgbyggnadskonst och restaurerade i modern tid.
I alla strider mellan Danmark-Norge och Sverige fram till 1700-talet var Bohus i elden. Den har blivit belägrad 14 gånger men aldrig blivit erövrad. Det var till exempel inte lönt att beskjuta den med för små kanoner.
Bohus var norskt fram till freden i Roskilde 1658, då Bohuslän blev svenskt och slottet förlorade sin betydelse som gränsfästning.
1680-1700 var den landshövdingens residens. På 1700-talet var fästningen en tid ett fängelse. I mitten av 1700-talet beslöts att man skulle låta fästningen förfalla. Reparationsarbeten pågick in på 1780-talet men förslog inte långt. 1789 började man riva fästningen men arbetena förbjöds 1796. Sedan pågick omfattande utgrävnings- och konserveringsarbeten 1898-1904. Idag är Bohus fästning ett populärt turistmål.
