Stenarna har troligen rests någon gång under järnåldern (500 f Kr - 1050 e Kr) för att markera platsen för gravar. Dessa består troligen av lerkärl fyllda med brända ben och eventuellt något smycke eller redskap. Kanske har stenarna ingått i ett större gravfält som skadats genom grustäkt och uppodling av marken omkring. Den sydligaste stenen (öster om vägen) har flyttats flera gånger men står nu ungefär på sin ursprungliga. plats.Flera gravar av järnålderstyp ligger på denna höjdsträckning öster om Kvilledalen och väster härom utbreder sig ett fornlämningsrikt område på båda sidor om Kvillebäcken inom Säve och Tuve.
