Kippholmen 2025

Januari låg tungt över landskapet, och tystnaden var total. Ingen vind krusade vattenytan, som låg spegelblank under den gråa himlen. En ensam, mörk klippa reste sig ur det stilla vattnet, ett tyst vittne till vinterns ödslighet. I fjärran anades konturerna av land genom diset, men här, nära klippan, fanns bara stillheten och en djup, nästan overklig tystnad. Det var som om tiden stannat, fångad i en stund av frusen skönhet och ensamhet.