Det tidigaste skriftliga belägget av industri i Forsvik är ett gåvobrev från år 1410, där Cecilia Jonsdotter (Roos) skänker Forsviks kvarn till Vadstenakloster.
År 1686 anlade Anton von Boij ett stångjärnsverk med två hammare och fyra härdar i Forsvik. von Boij hade redan ett antal masugnar och hammare och i Tiveden. I Forsvik producerades stångjärn som sjövägen fraktades för omlastning och vidare transport till Göteborg. Bruket övertogs av Sebastian Tham 1720. Det drevs av hans änka Elisabeth Cronström mellan 1729 och 1771 och vidare av deras ättlingar till 1840.
Stångjärnstillverkningen upphörde 1869. Godsägaren Jonas Reinhold Troselius köpte upp bruket från Thams-släktet och år 1842 ägde Troselius mer än hälften av bruket, sex år senare stod han som ensam ägare. Dennes svärson Wilhelm Palmær anlade ett gjuteri 1859, en mekanisk verkstad 1861, ett träsliperi 1870 och en ångsåg 1878. Forsvik omvandlades till ett aktiebolag, i vilket aktiemajoriteten 1904 övertogs av ett konsortium i Göteborg med Carl Lyon, Olof Wijk den yngre, Carolina Röhss och James Keiller Jr som största ägare.
År 1977 går gjuteriets största kund i konkurs, Eriksbergs skeppsvarv i Göteborg, och bruket läggs ned. I dag är bruket ett industriminne som drivs av Västarvet, Västra Götalandsregionens natur- och kulturarvsförvaltning.
