Lackarebäck i Mölndal 6 juli 2018

Följer bäcken från Flöjelbergsgatan.

Lackarebäcks källa. På 1700-talet sålde man vatten från källan vilket användes av ett brännvinsbränneri för att göra "Lackarebäcks fina" som ansågs vara ett bra brännvin över hela landet. Sen blev Lyckholms bryggeri intresserade av vattnet och köpte källan 1895 men det användes aldrig.
Folket i området använde däremot källan en bra bit in på 1900-talet. 

Det enda som finns kvar av Lackarebäcks gård är detta boningshus från 1700-talet. Det var en av de två flyglarna till huvudbyggnaden.

Lackarebäcks gård omnämns första gången 1396 och är namngiven efter bäcken, som rinner genom området.

Hemmanen Lackarebäck och Enerbacken ägdes i början av 1800-talet av grosshandlaren N F Wahlberg, far till botanisten Peter Fredrik Wahlberg och naturforskaren Johan August Wahlberg. Den senare föddes år 1810 på Lackarebäcks gård.

Under åren 1864 till 1891 ägdes Lackarebäck av konsuln Eduard Boye. Gårdens huvudbyggnad, i två våningar och byggd av trä, brann ner år 1895. Den låg väster om den kvarvarande flygelbyggnaden. Ladugården, som uppfördes av konsuln Emil Boye, brann ner år 1950. I närheten av
gården låg flera olika byggnader, vilka alla numera är borta, liksom de tre torpställen som hörde till gården.

I bäcken anlades en kvarndamm med tillhörande kvarn. År 1769 såldes vatten från Lackarebäck och fram till omkring år 1860 fanns ett brännvinsbränneri – Lackarebäcks fina. Lackarebäcks gårds trädgård var omfattande, men då Eduard Boye själv tog över den fick trädgårdsmästaren J A Wolff överta ett område inom nuvarande Lackarebäcks industriområde. Uppe vid Norra
Långevattnet bröts kvarnstenar och i Lackarebäcksmossen (Mölndals mosse) togs upp torv.

Ner till Flöjelbergsgatan.

Följer Flöjelbergsgatan norrut.

E6