Eftersom kyrkan med tiden blev trång och bristfällig fattade man 1752 ett beslut att bygga om. Mäster Loëll i Mariestad fick i uppdrag att svara för arbetet efter ritningar av Carl Fredrik Adelcrantz. Den allra första delen som blev färdigt var långhuset med sina kryssvalv. Det innebar att man hade ett fungerande gudstjänstrum som invigdes Fjärde söndagen i advent 1754 av biskop Engelbert Halenius. Däremot stod tornet och sakristian inte färdiga förrän 1779. Kyrkan fick genom denna etappvisa nybyggnad under 1700-talet det utseende den har i dag, med undantag av strävpelarna som tillkom 1905. År 1921 skadades tornet genom ett åsknedslag. Vid detta tillfälle förstördes tornspiran, kyrkklockorna, tornuret och yttertaket. Återställningsarbetet var färdigt 1925. Tornet fick nu sin barockinspirerade tornhuv. Nya kyrkklockor anskaffades 1922.
