Gånggriften med beteckningen Björlanda 190:1 i Lexby i
Göteborg. Namnet kommer från en folktradition från senare århundraden. Den är
en grav som tillhör den mellersta perioden av yngre stenålder, tiden 2300-1800
f Kr. Det vill säga tidig bondekultur. De som byggde dem gjorde tunga,
kraftiga och slipade yxor av flinta och lerkärl med trattformiga halsar.
Kulturen kallas för Trattbägarkultur efter deras lerkärl med trattformig hals.
Dessa förekommer från Tjörn och norrut i Bohuslän. Lexby är ett undantag.
Gånggrifter är gravar avsedda för många döda. De består av en rund, ovalt
mångkantig eller rektangulär kammare med väggar, gavlar och tak av stora
stenhällar. Gånggrifter finns i Skåne, Halland, Bohuslän, Västergötland och på
Öland.
Bilder från 22 maj 2023
Denna gånggriften består av en kammare och gång och är omgiven av en hög som är
10 m i diameter och 1 m hög. Den är uppbyggd av klumpstenar och är delvis
synlig. Ej undersökt. Den är starkt skadad. Många av dess ursprungliga tak- och
vägghällar saknas. Andra ligger utvälta i icke ursprungligt läge.
När någon i Lexbyfolket dött öppnades den med sten förslutna griftgången. Den
döde förs via gången in i griftens kammare. Där inne finns redan släktingar och
vänner till den döde. För en som man trodde färd till och vistelse på annan ort
ställer man vid den döde ett lerkärl med mat och en flintyxa.
I Skåne tycks ett etablerat jordbruk ha utgjort ekonomisk bas för de som byggde
gånggrifter. I Lexby kanske gånggriften talar om ett jordbruk som komplement
till jakt och fiske.
Runtomkring gånggriften ligger en gammal boplats. I den täta ekblandskog som
täckte sluttningarna har man med flintyxa och eld brutit små åkrar och där odlat
korn och vete. Skogen gav gott bete åt får och svin.
.JPG)
.JPG)
